Mycket i världen vet jag ingenting om
Fast jag gärna säger att det är tvärtom
Du har ofta mer rätt än jag
Du vet det
Också

Men jag vet
Att du aldrig kommet veta
Hur rädd jag är
För att mista dig
Det finns ingenting inom mig som
Skulle vilja leva
Jag skulle låta bli att andas
Med flit
skulle släppa hämningar
För
Det skulle inte längre inte finnas ett liv att skydda
Mitt liv
Är inte något liv
Utan dig

Det kanske räcker att veta.

Sen när slutade man lära sig något hemma?

Jag har ett tag funderat på att bli politiskt aktiv, men har lite svårt att veta exakt vilket parti som delar mina åsikter. För att ta reda på det tänkte jag börja följa moderaterna på Twitter, jag har lärt mig att det är ett enormt bra sätt att få reda på mer om vad människor egentligen står för. Och mycket riktigt fick den första Tweeten mig att inse exakt hur jag skulle ställa mig till dem som parti.

Det var en länk till Dn Debatt, där Tomas Tobé och Eva-Lis Sirén skriver om att moderaterna vill se skolplikten redan från 6 års ålder. Dom menar där att det skulle gynna barns språkinlärning, vilket är av stor vikt för deras fortsatta inlärning på andra plan. Det skulle också göra att en tioårig skolgång blev realitet, något som strävats efter länge. Det skulle bli ett likvärdigt skolsystem, och med det menar dom att vi kunde höja elevernas prestationer i skolan, något som om du frågar mig, bara handlar om att försöka se bra ut inför andra länder. Dom menar att det är viktigt att barn får bra stöd från början så dom får klara sig bra i resten av skolan. Alltså, med ämnena då. Det är det enda den här artikeln handlar om, att barnen ska klara av skolämnen bättre. Men var står det någonting om allt det andra?


Var står det om att få vara barn? Att få vakna upp en dag hemma med pappa och dricka ett stort glas oboy? Var står det om att lyckas få kompisar? Att lära sig laga mat hemma med mamma? Att må bra i hjärtat? Det är sådant som är relevant för barn, för vår framtid. Att dom ska gå i skolan varje dag från 6 års ålder kanske gör att dem får ett bra studieresultat, så att vi i Sverige kan känna oss stolta och vinna vår tävling i att vara bäst över andra länder, men gör det också att barnen känner glädje i att gå till skolan? Gör det att dom lär sig få kompisar? Att dom slipper sova med en klump i magen varje natt? 


Jag gick ut skolan med väldigt bra betyg. Jag hade faktiskt kunnat utbilda mig till något mycket mer  avancerat i allmänhetens ögon, än den förskolelärare jag snart än. Men jag valde det yrket, för att jag varje kväll under min skoltid somnade med den klumpen i magen. Jag kände mig tvingad till skolan, vilket jag också var, trots att min skolplikt inte var från förskoleklassen. Lärare i alla åldrar har ofta uppfattningen att kunskapen sitter i närvaron. Det är fel, det kan jag om någon bevisa. Vi måste utbilda våra barn, men vi måste göra det lustfyllt, och på ett sätt som inte inkräktar på deras frihet som människor. Sen när slutade man lära sig saker hemma? allt vettigt jag gör på mitt arbete har jag lärt mig hemma. Hur man plåstrar om sår, hur man lagar mat, hur man städar, hur man får någon att skratta. Jag ser på skräckexempel med länder som sätter 4:a åringar i skolbänken, hårt disciplinerade, och tänker: Snart är vi där. Det gör mig rädd.
Det är viktigt att utveckla sitt språk i tidiga år, det är helt sant, men för att det ska fungera helt måste man starta med detta redan i förskolan. Är tanken att den också ska ha skolplikt på sig? Och ska man tänka i dem banorna måste man också se till att alla med utländsk bakgrund får hemspråksundervisning, annars är språkinlärning ineffektiv för dom. Och är ett av skälen till skolplikten ineffektiv borde man inte tvingas att vara där.


Jag anser att det här är ett förslag baserat på egen vilja att glänsa inför andra länder, och inte alls för att se till barnens bästa. om vi ville se till barnens bästa, skulle vi börja se dom som dom tillgångarna dom är, och vara oerhört tacksamma att 6 åringarna i vårt land än så länge ser fram emot att gå till skolan.

Twitter

Erik och jag var på Nyhem (Woho! Bloggar om det senare!) och där blev jag inspirerad att använda twitter igen. Så här är jag! Ni hittar mig som ichtys_91 :)

/ Johanna

dagens musiktips a la johanna

Tionde - ett för gammalt påfund?

Idag är det den dagen man längtat mest efter på hela månaden. lön! och ja, i mitt fall, lite csn där också. Den 25:e har på något sätt blivit som en helig dag för oss, och inte konstigt, pengar är sjukt viktigt i vårt samhälle. Utan pengar klarar man sig inte. men ändå verkar det som att pengarna inte räcker månaderna ut.

Svår sits. hur ska man göra?

Jag är lite gammeldags av mig när det kommer till min kristna tro. Jag gillar allt det nya, den höga lovsången, dem intensiva nattmötena och att människor får hitta nya spännande sätt att visa sin tro på för allmänheten. Men dem som står mig nära vet att när jag är själv är det den gamla lovsången jag lyssnar på, det är dem mer traditionella predikanterna jag gillar, det är blodet jag vill höra om, osv. När det kommer till pengar och min tro, är jag också rätt traditionell. Jag tror att det som funkat i alla tider, funkar än. Varför skulle det inte göra det liksom? min generella tanke om pengar är såhär:

lagen om sådd och skörd har genom alla tider varit verksam, och fungerar. Ger du, får du. Givarens hand är aldrig tom, för att citera ett arabiskt ordspråk. Detta ändras aldrig.

Min mer specifika åsikt om pengar och tro är såhär:

Tionde är gott att ge.

för alla som inte vet, så menar jag här att det är gott att få ge 10 procent av min inkomst till Guds verk varje månad. Det är inte lagiskt, det är inte fanatiskt, det är symbol av tro och kärlek. Gud har gett mig möjlighet att få pengar så jag kan använda dem vist i världen, och nu ger jag tillbaks till honom, för att kunna visa min omgivning att det inte är in min kraft jag lever, utan i hans. 10 procent är ändå inte mycket, om du tänker på allt du får av honom. Jag menar, jag lägger ut mer än 10 procent på erik per månad, i presenter och fika och extra omtanke och små kärleksförklaringar. Gud är ju min fader, min allt, min frälsare liksom. Ska inte han vara värd minst lika mycket? Han har lovat, att om jag ger honom detta, som en hjälp för att förse hans hus (kyrkan) med medel för att kunna vara verksam, så kommer han välsigna mig så att mitt hus kan vara verksamt.

här kommer lite bibelord på det, och ja, jag tror fortfarande på att det som står i gamla testamentet är fullt verksamt idag. i viss grad, iallafall. Tänk på det när ni betalningar räkningarna nu, det kan vara värt en utmaning att iallafall testa det och se vad det går för. Gud kommer inte göra er besvikna om ni visar att ni litar på honom.

" Välsignad vare Gud den Högste

som gav dina fiender i ditt våld.

Och Abram lämnade honom tionde av allt. "

"och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde.”

"Till leviterna skall du säga: När ni tar emot israeliternas tionde, det som jag har bestämt att ni skall få av dem som er egendom, skall ni ge Herren en tiondel av tiondet som offergåva." ( leviterna var alltså dem som arbeta i kyrkan, och som herren försåg på detta sätt. vi skulle kunna säga att det är dagens kyrkoanställda, litegrann, men då har vi liksom...ja, det är inte helt korrekt, men typ)

"Du skall lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger."

"Så snart denna befallning blivit allmänt känd lämnade israeliterna rikliga förstlingsgåvor av säd, vin, olja och honung och av allt vad marken gav, och de kom också med tionde av allt i mängd."

"Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna"

"Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn ”rättfärdig konung”, vidare är han kung i Salem, det vill säga ”fredskonung”."

"Betänk hur stor han måste vara, denne som Abraham, vår stamfader, gav sitt bästa krigsbyte som tionde."

Att tänka sig för lite extra

Jag har sedan jag var liten haft ett väldigt rikt drömliv. alltså, jag drömmer på nätterna. massor. Det kan handla om vad som helst, men det går sällan en natt utan att jag sen vaknar upp och har massor att berätta om för alla närvarande.
En lång tid har jag däremot bara drömt saker som berört mig illa. Det startade för ca 3 år sen, men det var väntat på grund av dumma saker som hände i mitt liv då. men det slutade inte, och innan sommaren var det så illa att jag desperat gick fram för förbön på ett möte, och då visste jag faktiskt inte vad jag skulle göra. Och då försvann det, i ca 3 månader.

Efter sommaren här kom det tillbaka, och det kändes som att det kom med dubbel stryka. Jag drömde så äckliga drömmar om döda människor som kom till liv igen, om voodo, om monster som torterade mig om jag inte gjorde som dem ville och liknande saker. Jag mådde fruktansvärt illa, och varje kväll blev en börda. Jag ville inte somna, och jag ville inte heller vakna. Erik sa till slut att det var enkelt att se skillnad på mig när jag hade haft en "bra" natt och när jag hade haft en "dålig" natt, för jag mådde dåligt hela dagen. Och så var det.

Tillslut orkade jag inte. Och jag menar det, på sant. Jag var så rädd en dag redan när jag vaknade, för hur det skulle bli när jag skulle sova, att hela dagen gick åt till att tänka på det. och visst, jag drömde också en hemsk mardröm nästa natt.

Jag var just då ute på resande fot, men när jag kom hem igen gjorde jag det jag nu vill tala om med er. Jag började att rensa lägenheten. Ni förstår, jag har alltid älskat att läsa och se på serier som är lite extra spännande, i den grad att den innehåller vampyrer eller varulvar eller andra påhittade övernaturliga fenomen. Det har gett mig extra spänning i vardagen. men plötsligt var det som att alla sådana saker inte längre tilltalade mig. Jag tror att det var Gud som tog tag i mig och hjälpte mig få dem känslorna, för jag har verkligen alltid gillat detta, mycket, men han gav mig styrkan att inte göra det för en stund.
 För såhär är det:
Min morfar sa alltid att man inte skulle öppna upp sina sinnen för att prata om orena andar eller djävulen för den delen, för man skulle vara rädd om sin själ och sitt inre. och ja, jag kan ärligt säga att jag kände att jag tittade på något som gjorde mig illa berörd när jag tillexempel tittade på true blood, men jag tittade ändå. För det är sånt ungdomar gör i dagens samhälle. vi är intresserade av vampyrer och blodtörstiga monster, för är man det inte är man ute. Man ska gilla att se människor bli styckade på tv. och ja, jag har aldrig haft svårt för blod eller äckliga scener i tvspel. jag har tyckt dem varit häftiga. men inte längre, nu blir jag orolig ända in i själen bara av att spela COD för länge. Människor kan tro att jag är fanatiskt, men det är fel.
För vad hände efter den kvällen när jag tog bort det där äckliga? Jag har inte drömt en enda mardröm. Jag har kunnat sova gott utan att behöva bry mig. Jag har inte somnat orolig en enda natt. Och nu kan jag fylla mitt inre med Gud istället, det som det faktiskt ska fyllas med.

”Gör er då av med de främmande gudar ni har hos er och håll er av hela ert hjärta till Herren, Israels Gud.”

"Mer än allt annat – vakta ditt hjärta,

ty hjärtat styr ditt liv."

/johanna

Mys-fika

Igårkväll hade jag och Erik värsta myskvällen hemma hos mig. Jag hade bakat och vi såg på tv och åt chokladbollar, kladdkaka och cheesecake. Och drack läsk. Och pussades. Och såg på en zombieserie.
Och skrattade. (massor. Han får mig att skratta som ingen annan gjort förr)

Jag tänkte bara att ni skulle veta.