En dikt på kvällen och lite annat smått och gott

Idag har jag haft en väldigt bra dag! Tänkte skriva en längre dagboksförklaring när jag kommer hem ikväll, för nu ska jag ut en sväng. Men tänkte dela en dikt först, så varsågoda.

Den här dikten började jag skriva i mobilen, efter att jag skilts åt från Erik nån av alla gånger vi skilts åt. Handlar om att det är svårt för någon som mig som hela tiden rör mig med ord att verkligen veta om dem kommer fram. alltså, om Erik tillexempel förstår hur mycket jag älskar honom och saknar honom. Jag säger det ju hela tiden, men just det...vill jag ju att han ska förstå. Och det är därför jag kan skriva om det hela tiden. hur mycket som helst. Det är därför jag skickar sms hela tiden med orden: Jag saknar dig. Jag vet att han vet. Men ändå vill jag att han ska veta. veta, att han betyder allt för mig z3 


Här kommer dikten.



Det droppar en tår på mobilen
Rakt ner i smset
I sprickan jag klantigt gett liv
Kanske finns den till 
Just
För ett ögonblick som nu
Trots att jag önskat den döden 
så många gånger
Tårarna droppar som bomber 
Mot ytan
Hoppas dem sjunker in och följer med
Att du ser dem samtidigt som det plingande ljudet
Stör vad det nu än är du gör
Att du
Känner dess innerlighet
Ärlighet
Att vätan kryper dig in på skinnet
Som saknaden gör hos mig 
Att lite av dess splitter
Skapar kratrar i ditt hjärta också
Och inte bara i mitt
Tänk om bokstäverna kunde förbli
Sådär suddiga
Som jag ser dem nu
Att samma obalanserade kaos 
Och hopplöshet
Som jag ser i dem otydbara orden
Kunde följa med hem till dig


Tänk om lite av mig kunde skickas
Till dig
Fast då skulle jag väl hellre
Skicka allt 


Tills en sådan maskin skapas
Får jag nöja mig med läget
Och hoppas att tårarna gör sitt


Säg att du känner mina tårar
Och att smset lyckas förklara
Jag saknar dig
Alltså
Riktigt
Riktigt
Mycket