Sen när slutade man lära sig något hemma?

Jag har ett tag funderat på att bli politiskt aktiv, men har lite svårt att veta exakt vilket parti som delar mina åsikter. För att ta reda på det tänkte jag börja följa moderaterna på Twitter, jag har lärt mig att det är ett enormt bra sätt att få reda på mer om vad människor egentligen står för. Och mycket riktigt fick den första Tweeten mig att inse exakt hur jag skulle ställa mig till dem som parti.

Det var en länk till Dn Debatt, där Tomas Tobé och Eva-Lis Sirén skriver om att moderaterna vill se skolplikten redan från 6 års ålder. Dom menar där att det skulle gynna barns språkinlärning, vilket är av stor vikt för deras fortsatta inlärning på andra plan. Det skulle också göra att en tioårig skolgång blev realitet, något som strävats efter länge. Det skulle bli ett likvärdigt skolsystem, och med det menar dom att vi kunde höja elevernas prestationer i skolan, något som om du frågar mig, bara handlar om att försöka se bra ut inför andra länder. Dom menar att det är viktigt att barn får bra stöd från början så dom får klara sig bra i resten av skolan. Alltså, med ämnena då. Det är det enda den här artikeln handlar om, att barnen ska klara av skolämnen bättre. Men var står det någonting om allt det andra?


Var står det om att få vara barn? Att få vakna upp en dag hemma med pappa och dricka ett stort glas oboy? Var står det om att lyckas få kompisar? Att lära sig laga mat hemma med mamma? Att må bra i hjärtat? Det är sådant som är relevant för barn, för vår framtid. Att dom ska gå i skolan varje dag från 6 års ålder kanske gör att dem får ett bra studieresultat, så att vi i Sverige kan känna oss stolta och vinna vår tävling i att vara bäst över andra länder, men gör det också att barnen känner glädje i att gå till skolan? Gör det att dom lär sig få kompisar? Att dom slipper sova med en klump i magen varje natt? 


Jag gick ut skolan med väldigt bra betyg. Jag hade faktiskt kunnat utbilda mig till något mycket mer  avancerat i allmänhetens ögon, än den förskolelärare jag snart än. Men jag valde det yrket, för att jag varje kväll under min skoltid somnade med den klumpen i magen. Jag kände mig tvingad till skolan, vilket jag också var, trots att min skolplikt inte var från förskoleklassen. Lärare i alla åldrar har ofta uppfattningen att kunskapen sitter i närvaron. Det är fel, det kan jag om någon bevisa. Vi måste utbilda våra barn, men vi måste göra det lustfyllt, och på ett sätt som inte inkräktar på deras frihet som människor. Sen när slutade man lära sig saker hemma? allt vettigt jag gör på mitt arbete har jag lärt mig hemma. Hur man plåstrar om sår, hur man lagar mat, hur man städar, hur man får någon att skratta. Jag ser på skräckexempel med länder som sätter 4:a åringar i skolbänken, hårt disciplinerade, och tänker: Snart är vi där. Det gör mig rädd.
Det är viktigt att utveckla sitt språk i tidiga år, det är helt sant, men för att det ska fungera helt måste man starta med detta redan i förskolan. Är tanken att den också ska ha skolplikt på sig? Och ska man tänka i dem banorna måste man också se till att alla med utländsk bakgrund får hemspråksundervisning, annars är språkinlärning ineffektiv för dom. Och är ett av skälen till skolplikten ineffektiv borde man inte tvingas att vara där.


Jag anser att det här är ett förslag baserat på egen vilja att glänsa inför andra länder, och inte alls för att se till barnens bästa. om vi ville se till barnens bästa, skulle vi börja se dom som dom tillgångarna dom är, och vara oerhört tacksamma att 6 åringarna i vårt land än så länge ser fram emot att gå till skolan.

Twitter

Erik och jag var på Nyhem (Woho! Bloggar om det senare!) och där blev jag inspirerad att använda twitter igen. Så här är jag! Ni hittar mig som ichtys_91 :)

/ Johanna