På min förskola ska vi äta mat under bordet

Opponeringsdags. 
Hjärnskakning.
Regn.
Missad lokalbuss. (Jag överväger aldrig lokalbussarna = jag är sjuk)
Jobb.

Så, idag, bråka inte med mig. Om du träffar mig, säg något snällt. Det finns en risk that I snap (vilket redan hänt) annars.

Hursomhelst. Det jag tänkte skriva var det här.
I min blivande privata förskola ska vi äta mat under bordet.
Jag menar det.

Alldeles nyss pratade vi om olika regler som vissa förskolor hade vid sina matsituationer. När jag läste det blev jag upprörd, och antog att dem andra också skulle bli det eftersom det för mig var så barnsliga saker som jag tyckte man kunde arbeta vidare på istället för att säga var fel. Och sen är jag lite naiv och tror att alla tycker som jag och faktiskt vill umgås med barn under roliga former.
det handlade om en tjej specifikt som ville äta sin mat under bordet men det tyckte pedagogen var fel så dem tvingade upp henne.
Varför kan man inte äta mat under bordet?
Min handledare på förskolan höll otroligt med och sa att man kan ju inte äta mat på golvet eller under bord eller stå på stolar, så det klart det var rätt gjort.

Så typiskt vuxna som inte kan se hur kul det är att göra saker lite annorlunda, och att det ibland kan vara skönt att inte sitta på en stol och äta.


känner aldrig vuxna hur ont det gör att sitta på en stol?

Själv äter jag ofta mat på golvet. framför tv:n tillexempel. När jag sitter länge på en plats vill jag efter sätta mig tvärtom, med huvudet neråt och benen upp längs med ryggstödet. Det skulle jag aldrig få göra på en förskola i sverige idag.

Nej, på min förskola ska vi vara flexibla, och se vad barn verkligen behöver, inte vad gamla tanter tycker är okej.

och Johanna ger sig själv hjärnskakning.

Jag har haft hjärnskakning en gång förr i mitt liv, men då var det helt klart inte mitt fel att jag fick den.
(Det trodde inte läkaren när jag kom till honom och förklarade hur det gått till heller, men att säga som det var att "Jag blivit knuffad genom en dörr och sen liksom fått en hel människas kroppstyngd på huvudet, fast inte med flit" var kanske inte så smart, märkte jag. Jag kunde lika gärna sagt "hej! här har du ett typiskt fall av kvinnomisshandel" för det var det han trodde hur som helst) 

Den här gången var det helt klart enbart mitt fel. Och mina konstiga känslor som gör mig helt virrig, då.
Igår hade jag haft lärarbesök på skolan, och det tog mer eller mindre kraften ur mig. Var nervös sedan kvällen innan och hade inte lyckats få bort fjärilarna i magen på något sätt, vilket gjorde att när det väl var över så kände jag mig helt GALEN.
Alltså, galet lättad, galet trött, galet glad, galet sprallig.
Och i det tillståndet skulle jag bara böja mig ner och ta upp ett papper för att göra en av mina typiska "Göra-idag" listor, och då råkade det vara en bokhylla där.

Rakt snett vid sidan om mitt öga, snett bredvid min tinning. 

Jag får vara tacksam för att det inte slog i ögat eller i tinningen, men jag har aldrig någonsin varit med om något liknande förr.
nu mår jag så illa att jag knappt kan ta ett steg. 

När jag sa detta till min syster skrattade hon och sa att det var typiskt mig.
(Jag älskar henne ändå)