Mycket i världen vet jag ingenting om
Fast jag gärna säger att det är tvärtom
Du har ofta mer rätt än jag
Du vet det
Också

Men jag vet
Att du aldrig kommet veta
Hur rädd jag är
För att mista dig
Det finns ingenting inom mig som
Skulle vilja leva
Jag skulle låta bli att andas
Med flit
skulle släppa hämningar
För
Det skulle inte längre inte finnas ett liv att skydda
Mitt liv
Är inte något liv
Utan dig

Det kanske räcker att veta.

Sen när slutade man lära sig något hemma?

Jag har ett tag funderat på att bli politiskt aktiv, men har lite svårt att veta exakt vilket parti som delar mina åsikter. För att ta reda på det tänkte jag börja följa moderaterna på Twitter, jag har lärt mig att det är ett enormt bra sätt att få reda på mer om vad människor egentligen står för. Och mycket riktigt fick den första Tweeten mig att inse exakt hur jag skulle ställa mig till dem som parti.

Det var en länk till Dn Debatt, där Tomas Tobé och Eva-Lis Sirén skriver om att moderaterna vill se skolplikten redan från 6 års ålder. Dom menar där att det skulle gynna barns språkinlärning, vilket är av stor vikt för deras fortsatta inlärning på andra plan. Det skulle också göra att en tioårig skolgång blev realitet, något som strävats efter länge. Det skulle bli ett likvärdigt skolsystem, och med det menar dom att vi kunde höja elevernas prestationer i skolan, något som om du frågar mig, bara handlar om att försöka se bra ut inför andra länder. Dom menar att det är viktigt att barn får bra stöd från början så dom får klara sig bra i resten av skolan. Alltså, med ämnena då. Det är det enda den här artikeln handlar om, att barnen ska klara av skolämnen bättre. Men var står det någonting om allt det andra?


Var står det om att få vara barn? Att få vakna upp en dag hemma med pappa och dricka ett stort glas oboy? Var står det om att lyckas få kompisar? Att lära sig laga mat hemma med mamma? Att må bra i hjärtat? Det är sådant som är relevant för barn, för vår framtid. Att dom ska gå i skolan varje dag från 6 års ålder kanske gör att dem får ett bra studieresultat, så att vi i Sverige kan känna oss stolta och vinna vår tävling i att vara bäst över andra länder, men gör det också att barnen känner glädje i att gå till skolan? Gör det att dom lär sig få kompisar? Att dom slipper sova med en klump i magen varje natt? 


Jag gick ut skolan med väldigt bra betyg. Jag hade faktiskt kunnat utbilda mig till något mycket mer  avancerat i allmänhetens ögon, än den förskolelärare jag snart än. Men jag valde det yrket, för att jag varje kväll under min skoltid somnade med den klumpen i magen. Jag kände mig tvingad till skolan, vilket jag också var, trots att min skolplikt inte var från förskoleklassen. Lärare i alla åldrar har ofta uppfattningen att kunskapen sitter i närvaron. Det är fel, det kan jag om någon bevisa. Vi måste utbilda våra barn, men vi måste göra det lustfyllt, och på ett sätt som inte inkräktar på deras frihet som människor. Sen när slutade man lära sig saker hemma? allt vettigt jag gör på mitt arbete har jag lärt mig hemma. Hur man plåstrar om sår, hur man lagar mat, hur man städar, hur man får någon att skratta. Jag ser på skräckexempel med länder som sätter 4:a åringar i skolbänken, hårt disciplinerade, och tänker: Snart är vi där. Det gör mig rädd.
Det är viktigt att utveckla sitt språk i tidiga år, det är helt sant, men för att det ska fungera helt måste man starta med detta redan i förskolan. Är tanken att den också ska ha skolplikt på sig? Och ska man tänka i dem banorna måste man också se till att alla med utländsk bakgrund får hemspråksundervisning, annars är språkinlärning ineffektiv för dom. Och är ett av skälen till skolplikten ineffektiv borde man inte tvingas att vara där.


Jag anser att det här är ett förslag baserat på egen vilja att glänsa inför andra länder, och inte alls för att se till barnens bästa. om vi ville se till barnens bästa, skulle vi börja se dom som dom tillgångarna dom är, och vara oerhört tacksamma att 6 åringarna i vårt land än så länge ser fram emot att gå till skolan.

Twitter

Erik och jag var på Nyhem (Woho! Bloggar om det senare!) och där blev jag inspirerad att använda twitter igen. Så här är jag! Ni hittar mig som ichtys_91 :)

/ Johanna

dagens musiktips a la johanna

Tionde - ett för gammalt påfund?

Idag är det den dagen man längtat mest efter på hela månaden. lön! och ja, i mitt fall, lite csn där också. Den 25:e har på något sätt blivit som en helig dag för oss, och inte konstigt, pengar är sjukt viktigt i vårt samhälle. Utan pengar klarar man sig inte. men ändå verkar det som att pengarna inte räcker månaderna ut.

Svår sits. hur ska man göra?

Jag är lite gammeldags av mig när det kommer till min kristna tro. Jag gillar allt det nya, den höga lovsången, dem intensiva nattmötena och att människor får hitta nya spännande sätt att visa sin tro på för allmänheten. Men dem som står mig nära vet att när jag är själv är det den gamla lovsången jag lyssnar på, det är dem mer traditionella predikanterna jag gillar, det är blodet jag vill höra om, osv. När det kommer till pengar och min tro, är jag också rätt traditionell. Jag tror att det som funkat i alla tider, funkar än. Varför skulle det inte göra det liksom? min generella tanke om pengar är såhär:

lagen om sådd och skörd har genom alla tider varit verksam, och fungerar. Ger du, får du. Givarens hand är aldrig tom, för att citera ett arabiskt ordspråk. Detta ändras aldrig.

Min mer specifika åsikt om pengar och tro är såhär:

Tionde är gott att ge.

för alla som inte vet, så menar jag här att det är gott att få ge 10 procent av min inkomst till Guds verk varje månad. Det är inte lagiskt, det är inte fanatiskt, det är symbol av tro och kärlek. Gud har gett mig möjlighet att få pengar så jag kan använda dem vist i världen, och nu ger jag tillbaks till honom, för att kunna visa min omgivning att det inte är in min kraft jag lever, utan i hans. 10 procent är ändå inte mycket, om du tänker på allt du får av honom. Jag menar, jag lägger ut mer än 10 procent på erik per månad, i presenter och fika och extra omtanke och små kärleksförklaringar. Gud är ju min fader, min allt, min frälsare liksom. Ska inte han vara värd minst lika mycket? Han har lovat, att om jag ger honom detta, som en hjälp för att förse hans hus (kyrkan) med medel för att kunna vara verksam, så kommer han välsigna mig så att mitt hus kan vara verksamt.

här kommer lite bibelord på det, och ja, jag tror fortfarande på att det som står i gamla testamentet är fullt verksamt idag. i viss grad, iallafall. Tänk på det när ni betalningar räkningarna nu, det kan vara värt en utmaning att iallafall testa det och se vad det går för. Gud kommer inte göra er besvikna om ni visar att ni litar på honom.

" Välsignad vare Gud den Högste

som gav dina fiender i ditt våld.

Och Abram lämnade honom tionde av allt. "

"och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde.”

"Till leviterna skall du säga: När ni tar emot israeliternas tionde, det som jag har bestämt att ni skall få av dem som er egendom, skall ni ge Herren en tiondel av tiondet som offergåva." ( leviterna var alltså dem som arbeta i kyrkan, och som herren försåg på detta sätt. vi skulle kunna säga att det är dagens kyrkoanställda, litegrann, men då har vi liksom...ja, det är inte helt korrekt, men typ)

"Du skall lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger."

"Så snart denna befallning blivit allmänt känd lämnade israeliterna rikliga förstlingsgåvor av säd, vin, olja och honung och av allt vad marken gav, och de kom också med tionde av allt i mängd."

"Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna"

"Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn ”rättfärdig konung”, vidare är han kung i Salem, det vill säga ”fredskonung”."

"Betänk hur stor han måste vara, denne som Abraham, vår stamfader, gav sitt bästa krigsbyte som tionde."

Att tänka sig för lite extra

Jag har sedan jag var liten haft ett väldigt rikt drömliv. alltså, jag drömmer på nätterna. massor. Det kan handla om vad som helst, men det går sällan en natt utan att jag sen vaknar upp och har massor att berätta om för alla närvarande.
En lång tid har jag däremot bara drömt saker som berört mig illa. Det startade för ca 3 år sen, men det var väntat på grund av dumma saker som hände i mitt liv då. men det slutade inte, och innan sommaren var det så illa att jag desperat gick fram för förbön på ett möte, och då visste jag faktiskt inte vad jag skulle göra. Och då försvann det, i ca 3 månader.

Efter sommaren här kom det tillbaka, och det kändes som att det kom med dubbel stryka. Jag drömde så äckliga drömmar om döda människor som kom till liv igen, om voodo, om monster som torterade mig om jag inte gjorde som dem ville och liknande saker. Jag mådde fruktansvärt illa, och varje kväll blev en börda. Jag ville inte somna, och jag ville inte heller vakna. Erik sa till slut att det var enkelt att se skillnad på mig när jag hade haft en "bra" natt och när jag hade haft en "dålig" natt, för jag mådde dåligt hela dagen. Och så var det.

Tillslut orkade jag inte. Och jag menar det, på sant. Jag var så rädd en dag redan när jag vaknade, för hur det skulle bli när jag skulle sova, att hela dagen gick åt till att tänka på det. och visst, jag drömde också en hemsk mardröm nästa natt.

Jag var just då ute på resande fot, men när jag kom hem igen gjorde jag det jag nu vill tala om med er. Jag började att rensa lägenheten. Ni förstår, jag har alltid älskat att läsa och se på serier som är lite extra spännande, i den grad att den innehåller vampyrer eller varulvar eller andra påhittade övernaturliga fenomen. Det har gett mig extra spänning i vardagen. men plötsligt var det som att alla sådana saker inte längre tilltalade mig. Jag tror att det var Gud som tog tag i mig och hjälpte mig få dem känslorna, för jag har verkligen alltid gillat detta, mycket, men han gav mig styrkan att inte göra det för en stund.
 För såhär är det:
Min morfar sa alltid att man inte skulle öppna upp sina sinnen för att prata om orena andar eller djävulen för den delen, för man skulle vara rädd om sin själ och sitt inre. och ja, jag kan ärligt säga att jag kände att jag tittade på något som gjorde mig illa berörd när jag tillexempel tittade på true blood, men jag tittade ändå. För det är sånt ungdomar gör i dagens samhälle. vi är intresserade av vampyrer och blodtörstiga monster, för är man det inte är man ute. Man ska gilla att se människor bli styckade på tv. och ja, jag har aldrig haft svårt för blod eller äckliga scener i tvspel. jag har tyckt dem varit häftiga. men inte längre, nu blir jag orolig ända in i själen bara av att spela COD för länge. Människor kan tro att jag är fanatiskt, men det är fel.
För vad hände efter den kvällen när jag tog bort det där äckliga? Jag har inte drömt en enda mardröm. Jag har kunnat sova gott utan att behöva bry mig. Jag har inte somnat orolig en enda natt. Och nu kan jag fylla mitt inre med Gud istället, det som det faktiskt ska fyllas med.

”Gör er då av med de främmande gudar ni har hos er och håll er av hela ert hjärta till Herren, Israels Gud.”

"Mer än allt annat – vakta ditt hjärta,

ty hjärtat styr ditt liv."

/johanna

Mys-fika

Igårkväll hade jag och Erik värsta myskvällen hemma hos mig. Jag hade bakat och vi såg på tv och åt chokladbollar, kladdkaka och cheesecake. Och drack läsk. Och pussades. Och såg på en zombieserie.
Och skrattade. (massor. Han får mig att skratta som ingen annan gjort förr)

Jag tänkte bara att ni skulle veta.

Fotoprojekt 365 - dag 2

Idag läste jag ut en bok jag läst av och till från i somras. Den heter blood promise och är en del utav vampire academy serien. Älskar det här citatet av min favoritkaraktär Adrian. Enjoy!

Fotoprojekt 365

Förra året bestämde jag mig för att vara med i ett Fotoprojekt som gick ut på att ta ett kort varje dag, för att dokumentera livet och vad mycket man egentligen hinner med. Jag fullföljde det däremot inte, men nu börjar jag om!

Dagens kort är fotat på min favorit brorson Seth, när vi var på Ikea i Uppsala idag. Älskade Plutt! Du är min ögonsten!

Såhär ser jag ut just nu. Kanske inte den mest stiliga skapelse men säkert världens charmigaste iallafall. Tog kortet på akuten när doktorn sprutat massa salva i ögat som gjorde ONT.
Vet inte riktigt vad det är för fel, men doktorn skrev ut en antibiotika salva åt mig som jag ska ta i ögat var tredje timme när jag är vaken. Tyvärr fanns det inte att få tag på ikväll så får vänta tills 3 imorgon. Tillsvidare är jag en robot med ett rött öga. (som gör ont)

Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.

I lördags hände något som inte var så kul, och som liksom gav mig en liten lärdom. En lärdom på ett annorlunda sätt kanske. Jag behöver inte berätta om vad det var som hände, men jag hade sönder en sak som betydde mycket för Erik. och det var mitt fel, även om jag till 100 procent inte menade det. Alls. 
men det jag lärde mig var att jag är beredd att ge allt för att se Erik lycklig. en konstig lärdom kanske, för sånt säger man ju hela tiden om folk, men det är inte förrän man själv är i den sitsen som man verkligen vet om det är sant eller inte. Jag fick panik direkt, och jag fick ingen ro förrän jag någorlunda hade löst situationen, vilket tagit typ 2 dagar. jag har gråtit, gråtit och gråtit för det här. Men till slut gick det. Och jag visste att jag inte ville sluta förrän jag hade löst det. och jag är helt ärligt inte nöjd än, jag känner inte att jag gett tillbaka det som liksom jag tog bort om man säger så. Men det vet Erik redan allting om.


Det var en lärdom för mig. Att det faktiskt stämmer, det jag sagt till honom. Att jag ger honom allt, för att se honom lycklig. Jag tror han känner samma som mig, men det är inte förrän man fullt står där som man kan känna det själv. 


Jag är beredd att ge mitt liv för Erik. Så står det i bibeln, och jag tror det stämmer. Det finns ingen kärlek som är större än den Gud gett oss, och jag är övertygad om att det är såhär han vill att vi ska använda den. Att vi ska se till att göra dem vi älskar lyckliga, till varje pris. Att sätta oss själva i andra hand. Jag hoppas Erik förstått det den här helgen,att jag känner så, och att det inte bara är jag som lärt mig något.


(Och förlåt igen älskling) 

ming palace

Erik och jag kunde ju inte fira vår ettårsdag ihop på det sättet, så igår kväll när jag kom tillbaka hem efter en veckas praktik möttes vi upp hemma hos mig och gick ut till ming palace och åt finmiddag. Det var hur mysigt och gott som helst! är glad att vi fick ett tillfälle att fira det här ihop och att jag har en sån gentelman till pojkvän som bjöd mig på det.

Dagens musiktips a la johanna

Dagens musiktips a la johanna

1 år, så fort!

Erik skrev ett så fint blogginlägg igår om vår 1 årsdag att jag blev riktigt rörd! Jag hade också tänkt skriva något då, eftersom det var en sån dag, men jag orkade faktiskt inte. Varför jag inte orkade beror på att jag först hade 9 timmars praktik, och sedan direkt efter det så flyttstädade jag hela min gamla lägenhet. Så jag liksom somnade i soffan hemma sen. ( tills erik ringde och sa: "väckte jag dig?" och jag sa nej )

1 år tillsammans, igår. Jag satt hela dagen och just tänkte på den dagen för ett år sen, tills jag insåg att jag tänkt på fel dag hela dagen.
Först, tänkte jag på den dagen när vi gick runt i uppsala, när vi åt pizza på riffifi och Erik spelade gitarr för mig inne på musikbörsen. Jag tänkte på hur vi pussades för första gången där på stationen. Sen kom jag på, att det ju hände en vecka innan vi officiellt blev ihop. äsch då!
Sen, började jag tänka på den helg när jag första gången besökte erik. hur tåget var sent och jag satt fast i sala, vilket var rätt roligt eftersom det var första gången jag åkte tåg själv och jag hade värsta ångesten bara för det. Jag tänkte på hur vi såg på dumma mig och att det var rätt synd om pierre som såg den med oss eftersom vi pussades hela tiden och inte tittade så mycket. Sen kom jag på, att det inte heller var den dagen vi officiellt blev ihop på. äsch då!

Vi blev officiellt ihop måndagen den 28 februari. Jag satt hemma i soffan hos min mamma och pappa och kollade på tv när Erik ändrade vår status på facebook till "ihop". Den känslan var oerhört häftig, och det som hänt sedan dess går inte att förklara i ord.

Vi har vuxit ihop på ett sätt som jag vet att jag inte vuxit ihop med någon annan på. Erik är den ultimata pojkvänner. Alltså, inte för alla, bara för mig. Men han är som en pojkvän ska vara. När jag är glad, vill jag ringa honom, och han gläds med mig. När jag är ledsen, vill jag ringa honom, och det gör inget om han sover, han håller sig ändå vaken och tröstar mig tills det känns bättre.
Jag kan bara säga att jag vunnit det högsta priset. Erik är min äkta hälft och jag vill inte leva utan honom. Hade han inte varit så mån om det där med frierier hade jag tagit skottdagen i akt och friat med orden : lämna mig aldrig. Jag skulle inte klara mig utan dig.


nu gör jag dock inte det. Men orden är sanna ändå. 1 år, av minst 100 på den här jorden, och en evighet där ovan.

ett år

ett år. så lång tid har jag varit tillsammans med min bästa vän i hela världen, och den långa resan är långt från över. jag fick blommor skickade idag till mig, min älskling är bäst <3
Hon är den jag vill dela resten av mina år med, hon är min hjälpare, min välsignelse, min bästa vän, min älskling, min kompanjon, min partner, mitt skyddsnät, min tröst. den absolut bästa människa jag träffat.
och ännu bättre, hon tror på mig, hon litar på mig, hon stöttar mig, hon ber för mig, hon ber med mig, hon lever med mig, hon älskar mig. 


Tack Jesus för den välsignelse du givit mig i Johanna, den enda välsignelse jag behöver, den enda älskling jag behöver.

Dags att köpa te då!

det där med äkta vänskap

Jag är kristen, dem flesta vet. En del stör sig på det. En del bryr sig inte. En del är nu förvånade.

Det finns en del människor som lever ett utåt sätt mer engagerat kristet liv än jag. Jag har mycket i mitt liv som tar upp min tid, det kan vara skola eller jobb eller familj eller annat. Jag kan inte skryta med långa andakter på morgonen eller att jag kan 40 bibelställen i huvudet.
men det viktigaste för mig är min vänskap med Jesus. Det är inte förståeligt för mig att han ska älska mig, när jag är så dum som jag ofta känner mig, men han gör det. Och mitt hjärta kan inte annat än älska honom tillbaka. Även om jag ofta tänker att det inte borde funka, att någon inte kan älska någon som jag. Så mycket, som han gör, att han dött för mig.

Idag, tog jag mig tid, och verkligen pratade med honom. Det är det bön är, inte bara att rabbla upp bekymmer. Men ändå tycker jag det är viktigt att ta sig tid och sitta still ensam när man gör det ibland, för att fokusera.
Men det jag vill åt, är, att det inte handlar om prestige. När jag satt där och bad började jag plötsligt spontan gråta. mycket. Jag tänkte på en speciell sak som var jobbig och jag bara pratade om det, som med en tjejkompis, med min syster. Men mer ärligt ändå på något sätt, jag sa allt jag tänkte och brydde mig inte om ifall man kunde tänka sig att Gud skulle tycka jag var dum.
Det är sånt som människor som inte tror på Gud kan tänka ibland, att man måste vara så prestigefylld inför honom.
Bullshit.

Det enda jag är säker på är att Gud känner allt i mig och då behöver man liksom inte dölja något, det är ingen ide. Vänskap, det är det som det handlar om.

dagens musiktips a la Johanna

Jesus <3

Alla hjärtans dag

Ingen har väl kunnat undgå att det varit alla hjärtans dag idag. En dag som jag vet att många av mina vänner inte tycker om, mestadels för att dem inte har någon att fira den med. Jag tycker det är ett tråkigt sätt att se på det hela, alla hjärtans dag handlar självklart om kärlek, men inte bara om kärlek i ett förhållande mellan pojkvän och flickvän. Jag tycker det är en ypperligt bra dag att visa sin kärlek till sina föräldrar, sin omgivning, sina husdjur, sina arbetskamrater och ja, sin flick eller pojkvän om man nu har en sådan. Men kärlek är ju liksom inte begränsad till sånna förhållanden. Alla hjärtans dag kan lika väl handla om Guds stora enorma kärlek till oss. det, om något, är en kärlek att fira.

Sen kan jag självklart hålla med om att man borde visa sån kärlek varje dag, men det är en annan sak och det gäller väl alla sånna här speciella dagar vi lagt in på året.

Jag och Erik firade inte dagen ihop. Självklart var det tråkigt, jag hade så gärna önskat att jag kunnat vara närmare honom och visa på riktigt att den här dagen är för oss. Jag skickade ett paket till honom som kom fram idag, men det är ju inte alls samma sak. bättre än inget, antar jag.
In fact så firade jag dagen genom att ligga hemma hos mina föräldrar med feber.
Jag sov fram till klockan 12, vilket jag aldrig gjort förr tror jag, och sen låg jag kvar och såg på true blood tills jag insåg att det var dags att börja laga middag. Mina föräldrar skulle komma hem halv sju, så klockan 3 kände jag att jag var tvungen att börja duka om jag skulle orka. Allt tar lite längre tid när man är sjuk.

Mamma är underbar, hon hade köpt choklad och en liten nalle med ett hjärta till mig. Det är sånt min mamma gör som gör henne speciell. hon kommer ihåg, jag hoppas jag också kommer göra det. 

Så, alla vet väl vid det här laget att bon jovi är lite av min favorit. och just det här klippet tror jag att jag har, och kommer kolla på, sjukt många gånger. . alla hjärtans dag, baby.

förberedelser.

I morgon är det alla hjärtans dag....

det där med förväntan och att inte få säga saker...

Jag har köpt presenten som Erik ska få den dag vi firar vår 1 års dag. Det är jobbigt, spännande, roligt, förväntansfullt, lyckligt och ångestfyllt.
för jag får ju inte säga vad det är till honom.
och jag får inte ge det tidigare.
och jag får absolut inte ge några ledtrådar.

Allt det suger jag på. 

Dagens musiktips a la johanna

Dem här killarna gör min dag, alltid. Min favorit är han med långt hår, lyssna på hans skratt så kommer ni förstå. :D

första dejten

Idag fyller Eriks lillasyster 6 år. Det här blogginlägget ska inte handla om hennes födelsedag, men självklart får hon ett grattis ändå! Nej, det här inlägget ska handla om förta gången jag och Erik träffades. jag är inte helt säker på att det var på hennes födelsedag vi träffades på, men jag vet att han for direkt från hennes firande till Stockholm för att möta mig, så dagen blir lite speciell ändå :)

Erik och jag träffades för första gången i Stockholm, på T-centralen. Jag var så nervös att jag höll på att dö och jag kan inte minnas något annat jag gjorde den dagen innan vi sågs. Jag kan inte komma ihåg vad jag hade på mig. Vad jag åt. Vad jag tänkte. Jag måste ju varit i Stockholm innan dess, men minnena sviker mig.
Men jag minns första gången jag såg honom åka i rulltrappan för att möta mig. Jag kunde inte stå stilla, fick vända mig ut och kolla genom fönstret, kunde inte komma på vad jag skulle säga. erik var, och är, den snyggaste, charmigaste och mest förtrollande kille jag träffat. Han hade en gitarr på ryggen och rätt kortsnaggat hår. Skinjacka.  Så, då sa jag:

"Du var ju ingen dvärg".

Det har Erik retat mig för ever since. Men grejjen är att jag drömt om det på natten innan. Jag drömde att vi träffades och att han var en dvärg, och att han inte alls kunde känna igen mig, vilket var en katastrof, eftersom jag redan var rätt så kär i honom. Jag trodde det skulle vara charmigt, men Erik tyckte jag var sjuk i huvudet. Tur att han inte vände på en gång.

Efter T-centralen blev det fika på waynes, och Erik introducerade mig för fruit ninja på min iphone. Vi tog en låååååååååååång promenad genom gamla stan och jag blev så kall att jag frös ända in i skelettet. Vi avslutade allt på Max där Erik bjöd på en kopp kaffe och höll mina händer. Visserligen var han väl lite knäpp då också, då han förklarade för mig att han bad när jag frågade vad jag gjorde efter ett tags tystnad och plockande med mina fingrar. Så jag antar att vi båda var lite knäppa :)

Idag är det ett år sen. Känns konstigt, men mysigt att tänka på. Det var en underbar kväll, men också sjuk nervös, och tiden som kom efter var ju inte bättre, innan vi bestämda oss för att det skulle vara vi liksom. Det är skönt att tänka att det ändå är annorlunda nu, Nu vet vi på riktigt att vi vill ha varandra fullt ut. men första dejten är ju alltid första dejten :)

Kram! / J

Dagens musiktips a la johanna

Kärlek är att laga tacos

Kärlek kan definieras som många saker, och alla visar det på olika sätt. Det är som i boken "kärlekens 5 språk" ( har ni inte läst den så gör det! ) , jag tror inte att man i ett förhållande visar varandra samma typ av kärlek. Jag är för min del en hejjare på att använda ord, jag gillar att skicka sms, mail, brev, att skriva små lappar och ringa ofta. Erik är annorlunda, men han visar bara sin kärlek på ett annat sätt. :)

Ett sätt, är att göra tacos till mig. Som han faktiskt gjorde i lördags (eller, jag gjorde den, men han gick liksom med på att vi skulle äta det, och det räcker!)

Dagens musiktips a la johanna

Var tvungen att välja det här videoklippet med tanke på att jag, indeed, besökte bobfest. åh ack vilka minnen <3

Om ansvaret låg på mig
Om det var jag som skulle
Välja vem
Dem skulle korsfästa
Skulle jag välja mig själv 

Jag kan inte se dina oskyldiga
Händer blöda
När det är mitt blod som är fullt av
synder
Smittat av
mitt
begär
Dina ögon ser inte ens på mig med
skuld
Fast jag svikit dig
Jag borde dö som Judas
Vill kasta blodspengarna på marken
men mina finns inte i fast form
min skuld ligger i min tystnad

hur lämnar man tillbaka den?

Jag var inte den
Som följde dig längst med vägen
Jag tvättade inte din sårade kropp ren
Men du valde
att rädda mig
ändå

Jesus
Jag hade älskat dig
Även om du låtit mig leva kvar i
den ångest mitt liv var
Du visste det
Jag sa det
flera gånger


Hur kan man förklara det 


Jag
Var
Är
kommer alltid
Vara
för lite i människor ögon
Men du verkar älska mig 
med en övermänsklig kärlek
är nästan rädd
för dess djup
Jag borde inte få falla där i 
Men jag ber dig
Låt mig 

kaos

Det finns massor jag skulle vilja och kunna skriva i det här blogginlägget men jag orkar typ inte. Jag har megaont i huvudet, något jag haft mycket den senaste tiden. Vet inte alls varför, min mamma tror att det är för att jag äter dåligt, men det tycker jag väl inte direkt att jag gör kanske.

Idag har jag haft praktik. Det var trevligt, jag fick bland annat höra ännu en teori om hur bebisar kommer in i mammor. ( Genom det små hålen på brösten, nu vet ni det )

Jag har kört en timme på crosstrainern på gymmet. Jag älskar att köra så länge, det får mig att känna att jag kan, att jag faktiskt orkar prestera och att jag kommer någonvart med min träning. Det första 20 minutrarna är rena döden, men sen är det som att man kan springa hur länge som helst, bara man har bra musik så man kan fokusera på annat än att benen är trötta. Det blev inget mer gym än det för mig idag, men det kändes som att det räckte.

Jag jobbade, också, med fröken U. Jag älskar det jobbet men just ikväll var det inte så behagligt. Hon var sur på mig, och det enda hon ville var att jag skulle åka hem. Vilket jag också fick göra efter ett tags tjat. Det är inte lätt att arbeta med människor, och ändå är det just det som vi är kallade till att göra, speciellt som troende. Vi ska älska varandra, och våra medmänniskor. Jag kan ju erkänna att det känns tungt när man står där med tårar innanför ögonlocken och känner sig värdelös för att någon just skällt ut en konstant i en timme, men man måste tänka på sjukdomen. och att människor ändå är människor innerst inne. När vi ses nästa gång kommer hon ha glömt det här (och det får jag också se till att ha gjort helt enkelt)

Sen har jag inte gjort mer. Jag har lagt ut massa saker att sälja på tradera. Betalt en räkning som gav mig hjärtattack. Räknat ut hur mycket jag kan spendera per dag nästa månad. sånt.

Just nu är det 1 februari, vilket betyder att om 28 dagar har jag och Erik varit ihop i ett år. galet! <3 jag saknar honom massor. Det är helt klart det bästa året i mitt liv.

nycklar och gymkort!

här sitter jag och ser på dragon ball och tänker på Erik och vår första dejt och att han gav mig ett plektrum då, och precis då ringer han.
.Mysigt


I helgen har det hänt mycket. Dels, så har jag fått hämta ut mina nycklar till nya lägenheten.
Det var ett visst jobb med det där, först ville dem inte lämna ut dem, och jag sa bara lite lamt i telefonen till dem att det var tråkigt, blev egentligen jätteledsen och gnällde hos min syster som ringde min mamma som ringde dem och sen fick jag hämta ut nycklarna.
Det är det där med kontakter alltså. Nej, det är det där med att ha starka mammor.
(Jag vill bli en stark mamma när jag blir mamma)


Jag hade bara sett lägenheten en enda gång innan, och det var en snabbvisit alldeles själv. Jag visste att det var svårt att säga nej till en så fin och stor lägenhet så nära Erik, så jag sa ja direkt när jag fick chansen utan att direkt vara helt säker på hur allt egentligen fungerade i lägenheten. Men när jag och Erik gick dit med lite grejjer nu i helgen kände jag verkligen att det är en bra lägenhet. Jag har badkar, vilket är helt sjukt mysigt! Jag har en stor frys och en stor kyl, vilket är ett plus för en människa som jag som gillar att baka och frysa in saker.
Jag kan se framtiden i den lägenhet, och det tror jag att Erik kan göra också. Den är stor nog för oss båda att leva ihop i i framtiden, och den är stor nog för att starta en familj i också. Jag längtar efter att få in mina grejjer i den så jag kan ha filmkvällar, spela wii med vänner, visa min nya vänner i eskilstuna mer vem jag verkligen är  och få chansen att bjuda över min familj till Eskilstuna och visa dem charmiga sidor med staden som jag hittills har upptäckt.
Det första som hände när vi kom dit var också att vi mötte min nya härliga granne, som gav mig två blommor och som lät mig hälsa på hennes hund. Det blir säker bra, jag lär ju iallafall ha hittat min nya källa till blommande fönster iallafall. (Hon jobbade med blommor,visade det sig)


Vi gick till kyrkans second hand och kollade också. Vi gick faktiskt många långa promenader den här helgen, en till Tuna park i fredags också ( Där korten nedanför på oss två är taget ) Långa promenader är mysigt för då får man en chans att verkligen prata om allting som bara faller en in i huvudet. Vi var i kyrkan, bowlade och umgicks med vänner. mycket trevligt!

Och idag, skaffade jag med Eriks hjälp ett gymkort på friskis i Eskilstuna. Träningen har verkligen blivit en större del av mitt liv nu, så är glad att ha en fast punkt att komma till nu. Erik hjälpte mig med avgiften till medlemskapet, och det vill jag skriva ut här för att verkligen visa på en sak som jag är tacksam för i vårt förhållande, och som jag tror är en stor hemlighet mellan människor.
Vi måste hjälpa varandra.
Om man inte kan lita på att få hjälp av dem man lever nära, så tror jag att livet skulle bli mycket svårare, och att man faktiskt inte skulle klara det. Jag är säker på att Erik skulle hjälpa mig med allt jag bad om, om han visste att det var viktigt för mig och han kunde göra något åt det. Och på samma sätt hoppas jag verkligen att han vet att jag skulle göra allt för att hjälpa honom.

Tack, nu ska jag se på dragon ball.

och där var bordet fyllt av kräk...

Ibland är det så, när man jobbar på dagis. Ibland, när man äter frukost och precis har hällt upp 10 tallrikar med varm rykande gröt, så får någon för sig att kräkas rakt upp och ner på bordet.
Vid sånna tillfället tror jag att vi lärare använder mer handsprit än sjuksköterskorna, och då är det mycket handsprit vi pratar om.

imorrse vaknade jag med migrän, riktig migrän. Jag hade det hela natten, så fort jag rörde på huvudet bultade hela kroppen. Tog starkta tabletter och låg kvar i sängen tills jag hade 10 minuter på mig, men ibland kan även tjejer snabba sig på när dem måste.

Det är min andra dag på praktiken idag och jag stormtivs. jag har ju skrivit om min praktik förr, men för att inte förvirra er är det här alltså en ny praktikplats, som jag ska ha i 4 veckor. praktik är helt annorlunda rent fysiskt för mig, jag blir tröttare och oftare mer sjuk (vilket jag inte hoppas blir fallet nu, ingen kräksjuka här tack). 

igår bemöttes jag av en liten flick som sa:

- johanna, jag tycker du är fin.

bra praktikplats. och dem får skära osten i former av bokstäver (läs tidigare inlägg om att inte få leka med maten)
Jag är lycklig och på rätt plats.

Dagens musiktips a la johanna

Summering av helgen

Tänkte göra en liten summering utav helgen i det här inlägget. Skrev som vanligt när jag är tillsammans med Erik ingenting, vilket är synd, jag måste jobba på det där. (vi, borde jag väl skriva)

Hur som helst!

I lördags kom Erik hit. Det var ett tag sen han hälsade på, så det var riktigt riktigt roligt, både för mig och resten av familjen :) Vi hämtade upp honom i uppsala och sen tog vi en tur på gränby centrum, åt lite mat och så. På kvällen softade vi järnet, spelade massor av tvspel och åt godis ( Bra för mig som börjat träna *host host* )
Vi såg på p3 guld galan ihop med mina föräldrar och det var mysigt. Ofta har man så mycket att göra att man liksom glömmer bort att bara vara, men det gjorde vi verkligen i helgen. Vi bara var :)

På söndagen såg vi på tv, TLC för att vara mer exakt, vi åt chokladtårta, vi hälsade på min syster sara, vi åt finmiddag och vi skrattade. Söndagen, avsked för den här gången. Det blev en kort visit, men det kändes faktiskt inte alltför hemskt när jag släppte eriks hans på perrongen och gick hem genom snöfallet. Det klart att jag saknade honom, och självklart sover jag i hans skjorta och tänkte på att det hade varit mysigare om han var med mig än om han var hemma hos sig ensam. Men tanken på att jag ska dit på fredag och hämta ut nyckeln till min nya lägenhet gör det hela mycket enklare :)

Jag fattar fortfarande inte. Jag har fått en lägenhet. i eskilstuna. ? 

dagens träning

Här sitter jag nu i soffan, ätandes en apelsin och en liten skyr (som är isländsk yoghurt) och dricker ett stort glas mjölk efter det förmodligen hårdaste av mina träningspass någonsin.

Jag är så sjukt trött.

Startade med cykeln, som vanligt. har för vana att köra fettförbränning där, inte för att det främst är det jag vill utan för att det är det som ger mig själv det tydligaste resultatet på träningen. tog 200 kalorier (som jag brukar starta med) på 18 minuter. 2 minuter bättre än när jag började. alltid något :)

Tog maskin för maskin sen ca i 40 minuter, går inte igenom det men kan säga att jag ökat alla vikter nu sedan jag började. vissa maskiner går bättre, vissa går sämre, men det känns skönt att ändå ha ökat sin nivå. Är mest stolt över att jag klarar av att arbeta med mina bröstmuskler, den maskinen har varit rena döden för mig ALLTID. men nu har jag ökat från 5-10 kg och det går riktigt bra.

Hade ny träningsmusik idag också, och den här låten fick mig att ta i så jag nästan sprack. Den är sjukt bra, rekommenderar att ni lyssnar och helt klart använder om ni ska träna. Dessutom är det sant. 

Over and out, det är fredag och jag ska spela tvspel. 

Dagens musiktips a la johanna

Rädslor

Det finna vissa saker som jag är riktigt rädd för. Visst, jag är en modig tjej som hellre skulle vilja betecknas pojkflicka för mitt mod i blodiga tvspel och min orädsla för att försöka lyfta föremål som jag egentligen inte kan lyfta, men om sanningen ska fram vet alla som känner mig att jag har mina svaga punkter. Vissa saker har såklart förändrats, när jag var yngre kunde jag aldrig tänka mig att öppna munnen och skälla ut någon offentligt, något jag nu anser vara en av mina bästa förmågor. (ta detta med en nypa salt, men lite sant är det ^^)

Hur som helst. Det jag är allra mest rädd för, innerst inne, är egentligen att bli lämnad ensam.

När jag träffade Erik förändrades mitt liv rejält. Det tog ett tag innan vi lärde känna alla de olika sidorna med varandra som vi har, men jag har aldrig lärt känna en mer underbar människa, det var värt det. Han tog sig tid och knäckte mitt skal, som dåliga erfarenheter och långa gråtiga nätter med mardrömmar byggt upp. Vi har ett eget språk, ett eget liv, som ingen annan delar. Och det gör mig dagligen så fruktansvärt lycklig.

Om han skulle lämna mig nu, skulle jag seriöst lägga mig på golvet och inte anstränga mig för att komma upp. Jag säger inte det som en slags varning, jag vill bara förklara hur mycket han betyder. Hela min framtid är byggd på tanken på oss, min lägenhet, valet att fortsätta studera och inte ta ett uppehåll, valet att lägga timmar på tågresor. Allt för att jag vet att jag vill leva med honom. Jag vill gifta mig med honom. Jag vill inreda en lägenhet med honom. Jag vill få barn med honom. Jag vill skratta med honom. Jag vill leva med honom.
Därför, är tanken på att leva utan honom, det mest skrämmande i hela världen. Jag kan inte tänka på det utan att rysa i hela kroppen. Små saker skulle Göra så ont. Jag försöker få Erik att förstå att han ska se på mina brister som saker han en gång kommer sakna, om jag reser bort eller liknande. Min oförmåga att öppna mjölkpaket tillexempel, eller hur jag alltid sätter på dubbelt så mycket kaffe som jag sen dricker upp. Jag skulle iallafall sakna alla dem små sakerna hos honom, och gör det redan nu, när vi bara skiljs åt för några dagar.

Och tyvärr, framkallar den rädslan ibland mina sämsta sidor. Jag har en svag punkt i mitt självförtroende som alltid vill få mig att tro att han inte ska älska mig, och som ibland, men nu mer sällan, får mig tro att det beror på mina handlingar. Mitt humör. Om jag är sur eller ledsen. Om jag gör si eller så.
Och sen inser jag det självklara när han säger det och känner mig jättedum.

Jag älskar dig erik, mer än ord eller blogginlägg kan bevisa. Förlåt om jag är dum ibland, förlåt om jag är oförklarligt sur och orättvis. Men du ska veta att du har färglagt min värld och att jag inte i min vildaste fantasi kan tänka mig att leva utan dig <3

ett år av oförklarlig saknad

För ett år sen idag stod jag på en parkering utanför en kyrka runt norrtälje trakten och spydde.
Jag hade inte druckit, jag hade inte ätit något illa, jag var inte sjuk.
Jag hade bara varit på in mormors begravning.

Min mormor var en enastående kvinna.
Jag är för hennes skull glad att hon får vila från sina smärtor, men jag har saknat henne så mycket det här året, och idag, när jag insåg att det var exakt ett år sen, drogs hjärtat åt.

Jag kommer aldrig bli som hon, men jag önskar. Om så bara en liten del av mig kunde bli lika god, lika vacker, lika snäll, lika givmild, lika självsäker, lika klok, lika förnuftig, lika sparsam...
Jag vet inte hur det är möjligt.

Jag älskar dig mormor. Jag saknar dig. Glöm mig inte. / Johanna

Dagens musiktips a la johanna

Först och främst, den här låten är sjukt bra. jag är helt kär i den, vilket nog tyder på att jag är lite nördig.

dragonball

inatt drömde jag att jag hittade en samlingsvolym med dragonball böckerna hemma hos mamma och pappa.

Åh.

hur som helst. nu är tre av böckerna utlästa. 

Intro på kursen och lite lösa funderingar

I skrivande stund sitter jag på ett tåg påväg från Uppsala till Eskilstuna. Jag åkte till Erik igår, men hade kursstart på den nya kursen idag så fick åka tillbaka för en liten kort sväng idag för att försöka lyssna till det väsentligaste.

imorrse gjorde jag och Erik inte mycket. Vi typ slappade järnet, såg lite på dragonball, åt frukost, lagade lunch, och ja! Sen följde Erik med mig, som den gentleman han är, och hämtade det dragonball böcker jag köpt på tradera hos en söt dam som körde en grå saab turbo. (Vilket jag inte hade en aning om hur det ser ut, så det var tur att Erik ville följa med och visa mig) Så nu är jag innehavare av dragonball böckerna 1-7, samt har jag lagt bud på 9 och 12 på tradera. Om någon annan har de resterande böckerna köper jag gärna loss dem :)

Kursintron var inte direkt något utöver det vanliga. Den var klar på 30 härliga minuter, vilket jag kände var helt värdelöst eftersom jag åkt tåg så länge för att komma dit. Det var en dam som höll i informationen, hon var väldigt rak och rätt så tråkigt, men förmodligen en sån person man kan prata med ifall det krisar sig, och sånna är alltid bra att hålla koll på.
Träffade Anna efter föreläsningen, och det var riktigt trevligt. Jag har inte träffat henne ordentligt sedan jag läste AUO1 på universitetet, vilket galet nog nu blir för 2 och ett halv år sen. Hon är verkligen en bra vän att ha i klassen, och det var kul att vi hamnade ihop igen.
känner mig däremot inte så peppad inför kursen som jag var innan kursintron. Jag hade gjort mig iordning på alla tänkbara vis för att lära känna nytt folk och komma in i en ny klass, och sen när jag väl är på plats, med mitt coola röda nagellack och härliga retrobrillor, så håller sig alla för sig själva och det visar sig att hela den här nya kursen är en enda stor bunt av individuella skrivuppgifter samt 1 månads praktik, på egen hand såklart. Så hur många nya människor jag kommer lära känna fram till mars det vet jag inte. Jag sätter mitt hopp till att kursen som startar då inte är fullt lika individuell. Samtidigt gör det inget, på ett sätt är det här min slutspurt, och det kanske är lika effektivt att spurta själv. Jag har bara två terminer kvar och sen är jag ute i arbetslivet. på riktigt, med examen och allt.

nu längtar jag hem. vi har bara kört till södertälje än så länge och jag har ont i huvudet. (Glöm inte bort att jag faktiskt har hjärnskakning)
Så fort jag kommer hem ska jag dricka kaffe och duscha. och vänta på Erik. och kanske somna lite.

Jag blir fortfarande mållös när han säger det.

Du vill ha mig
Förklarar
Frågar om jag förstår
Säger nej
Menar det
kan inte förstå
Du
Vill
Ha
Mig
Som om
Solen
Ville ha
Natten
Som om
Ditt leende
Nånsin kan
Trötta ut mig

Du säger
Jag 
Älskar
Dig
Johanna
Jag dör
På insidan
Ingen
Som nånsin har sagt det
Har påverkat mig så
Du menar det
Hur kan
Jag nånsin
Förklara
Att det är allt
jag behöver

Att 
du 
vill 
mig

gör önskelistor
onödiga

Dagens musiktips a la johanna

På min förskola ska vi äta mat under bordet

Opponeringsdags. 
Hjärnskakning.
Regn.
Missad lokalbuss. (Jag överväger aldrig lokalbussarna = jag är sjuk)
Jobb.

Så, idag, bråka inte med mig. Om du träffar mig, säg något snällt. Det finns en risk that I snap (vilket redan hänt) annars.

Hursomhelst. Det jag tänkte skriva var det här.
I min blivande privata förskola ska vi äta mat under bordet.
Jag menar det.

Alldeles nyss pratade vi om olika regler som vissa förskolor hade vid sina matsituationer. När jag läste det blev jag upprörd, och antog att dem andra också skulle bli det eftersom det för mig var så barnsliga saker som jag tyckte man kunde arbeta vidare på istället för att säga var fel. Och sen är jag lite naiv och tror att alla tycker som jag och faktiskt vill umgås med barn under roliga former.
det handlade om en tjej specifikt som ville äta sin mat under bordet men det tyckte pedagogen var fel så dem tvingade upp henne.
Varför kan man inte äta mat under bordet?
Min handledare på förskolan höll otroligt med och sa att man kan ju inte äta mat på golvet eller under bord eller stå på stolar, så det klart det var rätt gjort.

Så typiskt vuxna som inte kan se hur kul det är att göra saker lite annorlunda, och att det ibland kan vara skönt att inte sitta på en stol och äta.


känner aldrig vuxna hur ont det gör att sitta på en stol?

Själv äter jag ofta mat på golvet. framför tv:n tillexempel. När jag sitter länge på en plats vill jag efter sätta mig tvärtom, med huvudet neråt och benen upp längs med ryggstödet. Det skulle jag aldrig få göra på en förskola i sverige idag.

Nej, på min förskola ska vi vara flexibla, och se vad barn verkligen behöver, inte vad gamla tanter tycker är okej.

videosamtal

jag sover inte nu.
varför jag inte sover nu finns det flera anledningar till.

1. Jag är trött men ändå inte. har sovit typ hela dagen, mer eller mindre, så egentligen känner jag mig inte så trött längre. men min kropp skriker efter att få lägga sig ner i sängen och inte må så illa så vad har jag för val?

2. Jag vill prata med Erik. jag ringde honom nyss men då var han upptagen. han skulle ringa sen så jag får vänta. Jag kan somna, innan, vilket jag förmodligen kommer göra. Men ändå, tänk om han ringer snart? nej, det gör han inte.

Idag har jag och erik (och jenny var med lite på ett hörn också) haft ett videosamtal över facebook. Värsta mysigt var, fast jag lagade mat under tiden. ( Det blev en asgrym mat, Kyckling med ost i som sedan lindades in i bacon och kokades i en sås av grädde och ännu mera ost )
När jag såg honom sådär nära på skärmen ville jag bara ta tag i honom och dra honom närmre och liksom inte släppa taget. Och när jag såg hur han och jenny skrattade dog jag lite för jag saknar det så. Det skrattet. Att få höra det i mitt öra. Att få vara den som framkallar det. Att se på honom och se hur han ler och veta att han är bara min. Det vet jag nu också, men jag kan inte låta bli att bli avundsjuk. Jag vill också vara nära.

(skitochpissnugråterjagheltspontantfastjagintehadeplaneratfördetförjagsaknarhonommeränjagtroddeinnanjagbörjadeskrivadethär)

Det var så hemskt när bilden försvann och han inte var kvar på min dator längre. Sådär levande och glad och snygg och vacker och het och alla andra ord jag kan komma på för att beskriva honom.

Därför sover jag inte.

och Johanna ger sig själv hjärnskakning.

Jag har haft hjärnskakning en gång förr i mitt liv, men då var det helt klart inte mitt fel att jag fick den.
(Det trodde inte läkaren när jag kom till honom och förklarade hur det gått till heller, men att säga som det var att "Jag blivit knuffad genom en dörr och sen liksom fått en hel människas kroppstyngd på huvudet, fast inte med flit" var kanske inte så smart, märkte jag. Jag kunde lika gärna sagt "hej! här har du ett typiskt fall av kvinnomisshandel" för det var det han trodde hur som helst) 

Den här gången var det helt klart enbart mitt fel. Och mina konstiga känslor som gör mig helt virrig, då.
Igår hade jag haft lärarbesök på skolan, och det tog mer eller mindre kraften ur mig. Var nervös sedan kvällen innan och hade inte lyckats få bort fjärilarna i magen på något sätt, vilket gjorde att när det väl var över så kände jag mig helt GALEN.
Alltså, galet lättad, galet trött, galet glad, galet sprallig.
Och i det tillståndet skulle jag bara böja mig ner och ta upp ett papper för att göra en av mina typiska "Göra-idag" listor, och då råkade det vara en bokhylla där.

Rakt snett vid sidan om mitt öga, snett bredvid min tinning. 

Jag får vara tacksam för att det inte slog i ögat eller i tinningen, men jag har aldrig någonsin varit med om något liknande förr.
nu mår jag så illa att jag knappt kan ta ett steg. 

När jag sa detta till min syster skrattade hon och sa att det var typiskt mig.
(Jag älskar henne ändå)

Dagens musiktips a la johanna

Raggsockesaknad.

Erik sa att jag fick hans raggsockor. 

Jag tog dem så fort jag kunde.

Nu sitter jag hemma och saknar honom.

Dagens musiktips a la johanna

dagens musiktips a la Johanna

Det här är jag helt kär i.

Den här dagen har varit svår. Konstigt nog, svår. Just nu ligger jag i sängen och borde sova snart och det ska jag, jag ska bara läsa lite och försök orka upp och släcka lampan. Om jag inte lyckas nå Lampknappen med mina pennor som jag brukar, men jag har bara två pennor vid sängen idag så det kan gå dåligt.

Idag har jag gjort massor och ändå känns det inte så. Oerhört frustrerande. Jag har stått i telefonkö och pratar länge med Uppsala universitet och det borde fallit stora stenar från mitt bröst, för det var bra samtal. Jag har Fått vg på min senaste delkurs.Jag har pratat med fröken U:s boende om att hämta henne på jobbet imorgon. Jag har skickat in ett arbete till min distans skrivarkurs.
Jag har också fått spendera dagen med det tre pinglorna och deras varg och även annapanna och hennes underbara barn. Trots det känns det som att dagen varit helt värdelös.



(jag tror jag är för trött)

Tog en kvart nu på träningscykeln. Jag orkade inte mer, samtidigt startade jag med världens huvudvärk så var kanske inte så konstigt. Ibland har jag svårt att känna när min kropp inte orkar mer, måste jobba på det. Tror jag ska försöka ta mig ut och springa imorgon iallafall, en stund. kan vara skönt med frisk luft och en vacker soluppgång.

Saknar Erik. Massormassor. Älskar honom så jag kan spricka. <3 önskar han var här.

Nu ska jag sova. Godnatt.
/ J

Måndag

Jag lyssnar aldrig på kärlekslåtar. faktiskt, bara när jag är med Erik. att lyssna på dem ensam gör mig bara ledsen och så saknar jag honom ännu mer än jag ändå gör. Idag däremot, är det en annan typ av dag. Idag har jag ont i magen och kan inte ta värktabletter för då kliar det så jag inte kan somna. Idag måste jag ringa massa samtal till skolan om vårens kurser. Idag regnar det. Idag är det måndag. Idag har jag inte kraft. Idag lyssnar jag på kärlekslåtar. Det här är en av mina favoriter.

Nu var det riktigt länge sedan någon av oss bloggade här. Det har varit jul,med allt vad det innebär, och igår var det nyår också. Jag ber om ursäkt för att jag inte kunnat hantera det och en blogg samtidigt, ska jobba på det i fortsättningen :)

Igår var det nyår som sagt. Ett helt nytt år. Nya möjligheter. Drömmar. Önskningar. Oh önskningar har jag många kring det kommande året, men det är inget jag kan ta här. Kanske slår dem mer in om man inte berättar dem för någon, ibland känns det faktiskt så.
Jag valde iallafall att ha några nyårslöften, trots allt. Jag ska ta körkort, innan sommaren. Jag ska bli mer självsäker. Och jag ska samla in X- antal kronor till välgörenhet. Jag tror en hemsida kring det där kommer upp inom kort...

Erik har gjort en påminnelse i min mobil som blinkar till varje dag klockan 17:00. Jag bara älskar honom för dem orden. Mer än han förstår.

Igår hade vi det mysigt, bara vi syskon tillsammans. Jag och älskade Sara vann i spelet om att komma överens, vilket egentligen var självklart, vi är ju bäst. Vi åt god mat, tände ljus, åt ost. Men jag saknade Erik. Massor. Så mycket att smsen inte kändes som att dem räckte till. Jag vill verkligen att 2012 blir ett år för oss att växa, och ta nya steg. Och jag hade önskat jag kunde fått ge honom en riktigt varm kram på tolvslaget och bara säga att jag älskade honom. Men jag hoppas han kände det på sig ändå :)
Jag saknade honom så mycket att jag grät hela tågresan hem från honom på morgonen. Jag Väntade in i det sista på att han skulle Komma tillbaka till tåget och hämta mig och säga med en såndär manlig superhjälte röst: jag låter Dig inte åka, stanna hos mig för alltid. Men dörrarna stängdes och jag fick väl inse att sånt bara händer i fantasin. Kände mig som barn igen när man blev lämnad på skolan och in under sista trodde någon skulle komma tillbaka och hämta en. Jag tror konduktören skulle låtit mig åka gratis om jag inte hade köpt någon biljett för han såg så medlidsam ut så jag nästan föll genom marken. Men men, köpt är köpt.

Som sagt, nytt år. Jag ska blogga mer. Och just det, jag fick en angry birds kudde av Sara i nyårspresent. Ha det tills dess! Kram / J