Jag har haft hjärnskakning en gång förr i mitt liv, men då var det helt klart inte mitt fel att jag fick den.
(Det trodde inte läkaren när jag kom till honom och förklarade hur det gått till heller, men att säga som det var att "Jag blivit knuffad genom en dörr och sen liksom fått en hel människas kroppstyngd på huvudet, fast inte med flit" var kanske inte så smart, märkte jag. Jag kunde lika gärna sagt "hej! här har du ett typiskt fall av kvinnomisshandel" för det var det han trodde hur som helst)
Den här gången var det helt klart enbart mitt fel. Och mina konstiga känslor som gör mig helt virrig, då.
Igår hade jag haft lärarbesök på skolan, och det tog mer eller mindre kraften ur mig. Var nervös sedan kvällen innan och hade inte lyckats få bort fjärilarna i magen på något sätt, vilket gjorde att när det väl var över så kände jag mig helt GALEN.
Alltså, galet lättad, galet trött, galet glad, galet sprallig.
Och i det tillståndet skulle jag bara böja mig ner och ta upp ett papper för att göra en av mina typiska "Göra-idag" listor, och då råkade det vara en bokhylla där.
Rakt snett vid sidan om mitt öga, snett bredvid min tinning.
Jag får vara tacksam för att det inte slog i ögat eller i tinningen, men jag har aldrig någonsin varit med om något liknande förr.
nu mår jag så illa att jag knappt kan ta ett steg.
När jag sa detta till min syster skrattade hon och sa att det var typiskt mig.
(Jag älskar henne ändå)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar