1 år tillsammans, igår. Jag satt hela dagen och just tänkte på den dagen för ett år sen, tills jag insåg att jag tänkt på fel dag hela dagen.
Först, tänkte jag på den dagen när vi gick runt i uppsala, när vi åt pizza på riffifi och Erik spelade gitarr för mig inne på musikbörsen. Jag tänkte på hur vi pussades för första gången där på stationen. Sen kom jag på, att det ju hände en vecka innan vi officiellt blev ihop. äsch då!
Sen, började jag tänka på den helg när jag första gången besökte erik. hur tåget var sent och jag satt fast i sala, vilket var rätt roligt eftersom det var första gången jag åkte tåg själv och jag hade värsta ångesten bara för det. Jag tänkte på hur vi såg på dumma mig och att det var rätt synd om pierre som såg den med oss eftersom vi pussades hela tiden och inte tittade så mycket. Sen kom jag på, att det inte heller var den dagen vi officiellt blev ihop på. äsch då!
Vi blev officiellt ihop måndagen den 28 februari. Jag satt hemma i soffan hos min mamma och pappa och kollade på tv när Erik ändrade vår status på facebook till "ihop". Den känslan var oerhört häftig, och det som hänt sedan dess går inte att förklara i ord.
Vi har vuxit ihop på ett sätt som jag vet att jag inte vuxit ihop med någon annan på. Erik är den ultimata pojkvänner. Alltså, inte för alla, bara för mig. Men han är som en pojkvän ska vara. När jag är glad, vill jag ringa honom, och han gläds med mig. När jag är ledsen, vill jag ringa honom, och det gör inget om han sover, han håller sig ändå vaken och tröstar mig tills det känns bättre.
Jag kan bara säga att jag vunnit det högsta priset. Erik är min äkta hälft och jag vill inte leva utan honom. Hade han inte varit så mån om det där med frierier hade jag tagit skottdagen i akt och friat med orden : lämna mig aldrig. Jag skulle inte klara mig utan dig.
nu gör jag dock inte det. Men orden är sanna ändå. 1 år, av minst 100 på den här jorden, och en evighet där ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar