För ett år sen idag stod jag på en parkering utanför en kyrka runt norrtälje trakten och spydde.
Jag hade inte druckit, jag hade inte ätit något illa, jag var inte sjuk.
Jag hade bara varit på in mormors begravning.
Min mormor var en enastående kvinna.
Jag är för hennes skull glad att hon får vila från sina smärtor, men jag har saknat henne så mycket det här året, och idag, när jag insåg att det var exakt ett år sen, drogs hjärtat åt.
Jag kommer aldrig bli som hon, men jag önskar. Om så bara en liten del av mig kunde bli lika god, lika vacker, lika snäll, lika givmild, lika självsäker, lika klok, lika förnuftig, lika sparsam...
Jag vet inte hur det är möjligt.
Jag älskar dig mormor. Jag saknar dig. Glöm mig inte. / Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar