It's a fact nu alltså. Jag är med lägenhet.
I Eskilstuna, också.
Jag har kollat på olika möjligheter till boende där ett tag, men fick ändå en chock när hyresvärden ringde klockan halv 11 och sa att hon ville ha ett ja eller nej innan 12 om jag ville ha den lägenhet jag varit och kollat på.
Inflyttning den 1 Feb.
En tvåa på 59 kvadrat med liten balkong och innergård. Och massa garderober, sjukt praktiskt.
Well, egentligen var det inte så jättemycket att tänka på, samtidigt som det är oerhört mycket att tänka på. Jag har hela min familj här där jag bor nu och att flytta är ju ett stort steg. Speciellt när vi är så tajta som vi är.
Men jag vet att Erik är värd det.
Att vi är värda det.
Att vår framtid ihop är värd det.
Jag hoppas han förstår att jag värdesätter honom så mycket att jag är beredd att gå hans sida på det här sättet. Jag vill att vi ska ha en gemenskap i allt, i kyrka och tro, i var man köper billigast glass, i tv serier, i vänner och ännu mer jag inte orkar skriva nu. Och då behöver man bo närmare. Då vill jag bo närmare.
Och det kommer inte bli en pang bom flytt, även om jag självklart vill vara så mycket som möjligt där sen, det kommer ändå bli mycket tid här hemma också.
Men tanken på att bo så nära Erik gör mig ändå fruktansvärt glad. Han är den delen som gör mig komplett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar