en dag till världshistorien

Idag har det varit en jobbig dag. Och sen säger vi inte mer om det. (förrutom att jag kanske ska förklara att jag rymt från en praktikplats, ringt tusen samtal, blivit arg och bråkat med en kommungubbe som kunde varit 5000 år att döma av hans åsikter, haft migrän för att jag gråtit för mycket vilket jag gjort för att jag nu inte vet var jag ska ha praktik nånstans.)


Men som min mamma sa: Dem trodde dem kunde ge sig på dig för du var sån blyg och tyst, men dem visste inte att dem gav sig på ett berg. 


Nej, det är faktiskt lite synd om dem, för dem har ingen aning om vad jag har kapacitet till när jag vill. Och just nu vill jag visa dem att jag är en stark ung kvinna som inte tänker backa bara för att dem har lust att köra över mig. så. nu punkt.

Nyss pratade jag i telefon med erik. Det var ett alldeles för kort telefonsamtal, tycker jag som alltid. och specifikt idag då jag har haft den pissigaste dagen ever. Jag skulle kunna ligga här i sängen med telefonen bredvid örat och bara höra honom andas och vara nöjd med det liksom. Där skiljer vi oss återigen åt, så därför har vi nu lagt på.
Emellan allt skit idag har jag försökt drömma. drömma om framtiden, om klänningar som kostar massor av pengar och som man bara kan bära en dag i livet. om lägenheter. om ringar. om håruppsättningar. om att bli älskad över allt annat av någon. om rosor. Om allt som inte kommer hända idag men som man önskar kunde hända idag. och sen såg jag på ett program om bröllop på TLC (ÄLSKA TLC) som hette "Say yes to the dress" och då var den en kvinna som skulle ha tema påfågelfjädrar på sitt bröllop, och då ville jag verkligen börja planera mitt, bara för att slippa att nånsin komma på den tanken. om jag nånsin gör det, skjut mig.
Hur som helst, erik. han är underbar. och jag saknar honom. och om 11 dagar syns vi.

Jag känner mig ensam, så längtar tills han ringer imorgon.

Och så har jag ätit choklad. alltså, mycket.