HOPE

Erik sa att han skulle blogga ikväll (om han kom ihåg) eftersom jag befinner mig i en liten stuga med mina sisterchicks och inte har någon täckning. Nu lyckades jag hitta ett hörn där täckningen funkar, så gör ett försök iallafall. Jag hoppas ändå han bloggar. Det skulle vara så härligt att få vakna imorgon och läsa något av honom.

Idag dog hope. Hope var min katt, min favoritkatt. Min ögonsten. Hälften av mitt hjärta. Min tro på mänskligheten. Min tröst.
Hon tröstade mig när ingen annan fanns där. Jag flaskmatade henne och smugglade runt henne på hotell och campingar när hennes mamma precis hade blivit påkörd och hon själv bara var 4 veckor. Hon följde med till nyhem och gick runt i koppel. Hon satt på mitt ps3 varje gång jag spelade och slog med tassarna på skärmen när det blev för våldsamt. Hon älskade att äta på mitt hår när jag var nyduschad. Hon hoppade upp och satte sig på axeln på en när man skulle koka kaffe. Hon trodde hon var människa och satt alltid på en tom plats när vi skulle äta middag. Lekte alltid, även som mamma själv.
Hon har varit vid min sida i 2 år. Nu är hon och hennes förtrollande stora ögon borta.

tills vi ses igen. jag vill se henne igen.

Erik saknar jag men det är ingen nyhet. om 9 dagar ses vi, det börjar arta sig nu igen. inte fullt lika långt som 2 veckor iallafall. jag sover iallafall med hans skjorta, det är bättre än inget.