Jag tror inte att all kärlek eller alla förhållanden är likadana. Det vore en omöjlighet att säga att alla människor reagerar likadant på avsked eller gåvor eller whatever, och i mitt och Eriks fall har jag lärt mig en sak om avsked.
För mig är dem hemskare än något annat.
Det är inte det att jag inte vet att vi ska ses igen, för det vet jag. Jag vet att vi kan smsa, mmsa, ringa och skypa både med möjlighet att se varandra och utan. Jag vet att möjligheten att hålla kontakten är enorm och jag vet att vi har ett helt liv ihop i framtiden där vi aldrig behöver skiljas så här. Jag vet att det går tåg och bussar till honom hela tiden och att vi med 80 % chans kommer ses inom en vecka igen, om man försöker tänka matematiskt hur det har sett ut den senaste tiden för oss. Och med tanke på att jag nästan är utbildad matematiklärare så måste jag ju försöka med det, på något sätt.
Men ändå gör det så ont att lämna Erik och veta att man har en vecka utan honom igen.
En vecka utan morgonkaffet och morgonskrattet. En vecka utan den varma kramen när man fryser eller pussen hejdå innan jobbet. Det är en hel vecka utan att baka äppelpajer eller bullar ihop, och jag lär inte få någon att se på family guy med heller. Om jag får ont i nacken får jag försöka ge mig själv massage och varje klurig fundering får Erik tacksamt nog låta bli att höra. (Jag tror jag ibland driver honom till vansinne med tankar som "om vi går och spyr nu, skulle vi kunna ta en omgång till av julbordet då tror du? Eller är matlusten borta? Ska vi testa?")
Och det värsta jag kan tänka, är, tänk om det blir mer än en vecka. Tänk om det blir två. eller tre.
Det jag har lärt mig med mig och Erik är att det kommer kännas lite lite bättre imorgon.
Men snart kommer han ringa och säga godnatt och jag kommer gråta och sen kommer jag nog ligga vaken lite och gråta lite till. För Erik är inte som någon annan. Han är mitt allt, min andra halva. Jag vet att jag inte var hur lätt som helst att lära känna, men nu har han sett allt om mig och jag älskar den sida han visat mig av sig. Det finns ingen annan jag skulle vilja dela min vardag med.
Så fungerar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar